NY times


Ben Bernake skapade kontrovers när han stödjer nya bokföringsregler som ska tillåta banker att inte bokföra alla förluster i en recession för att underlätta de procykliska effekterna av Basel II regelverket.

Rent generellt bryter förslaget mot alla grundläggande bokföringsprinciper och då framförallt true and fair value vilket är en fundamental byggsten i all bokföring.

Marknaden och investerare var givetvis mycket nöjda med dessa föreslagna och i vanliga fall kriminella bokföringspraxis som försvårare för utomstående att bedöma en banks specifika ställning.

SEC kommenterade hans förslag så här: “If Bernanke thinks he can regulate the cyclicality out of banking, then he’s a fool,”

Den uppenbara kritiken är förstås att bankers ska bygga upp starka reserver i goda tider istället för att förändra bokföringsprinciper när konjunkturen börjar kontrahera. Alternativ 2 kan vara att minska de lagstadgade reservkraven som en kontracyklisk åtgärd vid stark kreditkontrahering på marknaden.

Inte oväntat är många bokföringsspecialister kritiska och argumenterar, rätteligen så, att det blir lättare för banker att gömma förluster i större skala utöver de grepp som redan tillåts idag.

Bernake kommenterar vidare att ”to big to fail” tänkandet har blivit ett mycket reellt problem och måste hanteras bättre i framtiden för att moderera moral hazard.

Som lösning föreslås att FED skulle kunna vara en bra moderator för ”super reglerare” vilket lämnar både tillsyn och absolut kontroll i en och samma organisation vilket givetvis inte är föredelaktigt. Det är som att oljeindustrin har getts enorma subventioner efter för dåliga bokföringsstandarder och sedan ge dem ansvaret att skapa bättre standarder.

Det här kan vara ledet till en självständig centralbank som dessutom står för att tillsyn över marknaderna utöver att vara en överstatlig organisation. Samma grepp har försökts av ECB vilket jag skrivit om tidigare då EU kommissionen sa nej.